Orden väntar

Christina skriver också. Romaner. Elias bok, den ännu så länge enda publicerade romanen, ska bli fler. Orden väntar tålmodigt. Många ligger redan formulerade och ruvar. Väntande manus är fler än två. Refuserade dito ungefär tre. Brottstycken, fragment, rader fyller någon hyllmeter eller två. Vänta bara.

Vissa saker kräver långsamhet.


Utdrag ur kapitel I, Elias bok:

Marten låter mig vandra i mitt minne, bland det som en gång var. Men han vill inte veta. Inte detta. Elias känner han inte. Elias är min, ensam.

Så länge jag kommer tillbaka till honom från mina vandringar låter Marten mig gå när minnet bubblar upp till ytan och kräver att jag tar det på allvar. Men han vill inte veta.

Jag har accepterat det. Jag försöker inte tvinga på honom berättelsen om Elias. Jag är rädd att också Marten ska säga som de andra gjorde. Att det inte hände. Att det bara hände inuti mitt huvud. En villfarelse.

Marten tycker inte om när jag kallar Erik för Lillebror. ”Han är värd mer respekt än så.” Jag tycker om hur ”Lillebror” rullar längs tungan. Han är dessutom lillebror, men det kan jag inte säga till Marten. Han blir bara upprörd. ”Lillebror till vem? Erik har ingen bror, June. Han är vårt enda barn.”

Men min kropp minns.



Läs hela kapitel I i Elias bok »